Mitt första möte med svartmetallen, en Getvargs bekännelser
Det pratas om att det är trendigt med metal nu, jag vill då svara att det är FOLKLIGT med metal. Att det alltid har varit folkligt med metal och att det alltid kommer leva kvar en hårdrocksrörelse i detta land. Det är möjligtvis trendigt med metal i Stockholms Art Director kretsar, det vet jag inget om. Hur som haver så pratas det också om att det finns otrvea mollusker där ute som claimar metal utan att vara det. Dom som säger att dom är hårdrockare trots att det inte kommit in någon ny hårdrocks skiva i samlingen sedan Iron Maidens platta Killers. I ljuset av detta vill jag erbjuda en inblick till mitt första möte med svartmetallen.
Det är tidigt 90-tal, scenen är den sydostligaste delen av Skaraborgs län, helt på gränsen till småland. I Norge sitter den svarta cirkeln och planerar kyrkbränder, smider ränker och håller svarta mässor i källaren till skivbutiken helvete. I Mullsjö sitter jag hos familjen A och är skrämd från vettet! Sanningen är den att jag var typ 10 år gammal när den andra vågen av Black Metal brisserade, jag såg nyhetsinslag på lilla aktuellt som berättade om kyrkbränderna i Norge och förfasades. Tanken på att någon skulle bränna ner Nykyrka-kyrka i byn gjorde mig kall, den var ju så fin med allt sitt trä tyckte jag som gossebarn. Nåja, nog om det! Tillbaks till mötet med svartmetallen! Mina föräldrar var vänner med någon annans föräldrar på den tiden, som man gjorde då åt man middag hos varandra. Medan de vuxna knaprade salta pinnar och rörde ihop taco-mixen fick ungarna härja fritt i en-plans villan med fritt liggande garage. Just den här familjen var lite speciell eftersom att den äldsta sonen i familjen A var hårdrockare, jag definierade även mig själv som detta. Den äldre hårdrockaren som vi hädan efter kan kalla för MA var tre år äldre än mig och besatt således eoner av ouppnåelig visdom, jag stod med ena foten i den introverta lekens värld och den andra trevandes vid puberteten. I mina ögon hade MA kastat sig huvudstupa ner i puberteten och låg nu och behaglig simmade ryggsim i den. Sanningen var nog närmre att han ännu inte hade fått sin första finne, detta spelade dock ingen roll för en 10-årig getvarg, han hade ju långt svart hår!
När föräldrarna gjorde det föräldrar gör i en en-plans villa i det tidiga nittiotalet så fick jag lov att följa med in på den mäktige MA’s rum, ett privilegium utan dess like! Där inne fanns det hårdrocks plancher med loggor som fick blodet att isa på mig, det luktade svett och låg gamla strumpor i högar. En dröm för en 10 år gammal Getvarg! Väl inne på rummet så stänger MA dörren och jag sätter mig ner på sängen, MA får ett infernaliskt flin i ansiktet och går till sin stereo. Väl där tar han fram den hemskaste och mest elaka skiva jag någonsin sett, den heter Morbid Angel. Han berättar att dom som spelar på skivan är Satanister och att om du lyssnar på det, då blir du själv en satanist! Jag börjar nervöst att skruva på mig när dom första oheliga tonerna strömmar ut ur högtalarna, ni måste förstå att det här var långt innan internets genombrott. Det var Siwert Öholms tid, det var en tid när sataniska sammanslutningar var lika med ritualmord och kidnappningar, innan verkligheten kom och lättade slöjorna. Jag var LIVRÄDD för satanister på den tiden, dom var farligare än både pirayor och kvicksand tillsammans! Tanken på att jag i denna stund blev utsatt för en ohelig ritual som konverterade mig från en helt vanlig skitunge med pottfrilla och runda glasögon till ett sataniskt vilddjur gjorde mig iskall. Det lilla av ångest man kan känna som 10-åring slog mig med full kraft, magen sög in sig i sig själv och jag började kallsvettas. Jag förstod att min tid i ljuset var över, hädan efter skulle jag vandra i dödsskuggans dal och det gjorde mig djupt orolig.
/Getvarg S
