Det börjar med rollspel. Om någon läsare mot förmodan skulle vara så ung att ni tror att rollspel har något med datorn att göra så sluta genast att läsa nu. Rollspel handlar om mångsidiga tärningar, sexuell frustration och spelledaren. Vi spelade mycket mutant, det var enkelt nog för våra små pojkhjärnor att förstå och komplicerat nog för oss att känna oss smarta. Vi vandra igenom postapokalyptiska Rhur-landskap och utkämpade episka eldstrider i våra sinnen, vi rullade och vi dog allt under spelledarens vakande öga. Allt eftersom tiden gick ville vi spela nya saker, ett stjärnornaskrig spel införkskaffades, ett cultspel lånades och till slut en dag så fanns Call Of Cthulhu där hos oss i rollspelsform. Jag kan inte minnas hur vi kom i kontakt med det eller hur vi fick tag på det, men dag fanns det bara där. Jag kan inte minnas att det någonsin spelades, jag vill tro att det var allt för komplicerat för ett gäng prepubertala dödsdyrkare som oss. Jag minns inte mycket om rollspelen idag, vi spelade en hel del. Jag minns att jag älskade tärningarna och jag minns att jag innerst inne var rädd för Call Of Cthulhu. Hemska saker kunde hända om man spelade det, utan att någonsin ha läst Lovecraft så kände jag på mig att någonstans i djupet ropade Cthulhu mitt namn.
Något år senare står jag på biblioteket i Mullsjö, en vitrappad byggnad som ligger mitt på torget i Mullsjö. Ett torg som senare i mitt liv skulle fungera som mitt sociala nav och där de tre små trappstegen ner från biblioteksavsatsen skulle te sig omöjliga att hoppa ut för på en skateboard. Vid den här tidspunkten var parken dock mest bara en plats där man kunde hitta pantburkar och bli skrämd av Fyllle-Egon. När torget var mitt sociala nav, skulle Fylle-Egon förtrolla med historier om hur älskog på tjack kunde vara i timmar och med emfas berätta att kuken blir hård som ett spett. Efter det blev han funnen i en container, knivmördad. I alla fall så står jag där vid disken på biblioteket ännu lyckligt ovetande om vilken roll detta bibliotek och parken utanför den ska spela i mitt liv. Jag frågan den glasögonprydda bibliotikarien om dom har några H.P Lovecraft böcker, jag hade bestämt mig att gå till botten med Chtulhu-myten en gång för alla. Jag var tolv år gammal.
Sedan den dagen har jag fortfarande inte riktigt fått styr på Lovecraft och hans värld, jag har läst böcker. Hört Ernst-Hugo skrika hans berättelser, läst böcker om böckerna, sett filmer och lyssnat på podcaster. Ännu till denna dag känner jag mig som den tolvåringen framför biblioteksdisken, denna känsla drev mig i famnen på den franska svartmetallen. Vanligtvis brukar jag avfärda allt från Frankrike som trams, men här låg lovecraft och lurade i bakgrunden, således var jag blind. Att skivan hette Al Azif var nog för att jag skulle förstå att det var en skiva som jag var tvungen för att höra. Så här ett dygn och cirka 10 genomlyssningar senare kan jag konstatera att det är ett stycke episk svartmetall dessa fransmän har mässat fram i en psykotisk febertrans till Chtulhus ära. I sina bästa stunder är det vision av det fördolda, av världen innan de äldre gudarna sov. I sina sämsta stunder är det melodisk svartmetall från frankrike med en episk touch.
/Getvarg S
Har ni det? Alltså lyssnat på ZOM’s demo ännu? Självklart har ni det, fanskapet kom ju redan förra året och självfallet hänger ni med i svängarna! Förmodligen har ni redan sprättat bort zom-patchen och ersatt den med något nytt era ängsliga får! Getvargen å sin sida upptäckte ZOM sent, faktiskt genom ett tips från dödsdyrkaren, och den sataniske arkitekten av nionde graden; I. Hellheim. Zom är stökig jävla dödsmetall, det låter som när jag var apfull nere i ett garage och skulle spöa på en rockabilly-snubbe eftersom han förde ett civiliserat samtal med fru Getvarg. DET var en jävla kväll alltså! Men, skit i det du och lyssna på Zom istället, perfekt musik att spela in på blandbandet till bandaren, ölen och parken. Själv kombinerar jag det med skitsystem och finska förgjords senaste.
Far åt helvete!
/Getvarg S
ps. ni hittar skiten på google eller här: http://www.cvltnation.com/ancient-cosmic-horror-cvlt-nation-streams-zom-demo/ ds.
ps2. Sista låten på demot heter Cosmic Winds, hur Baleariskt är inte det på en skala? ds2.
.: WITCHCRAFT sign with Nuclear Blast Records -
Nuclear Blast feels honoured to welcome Swedish doom metal kings WITCHCRAFT to the family.
After a 5 year hiatus, the band is currently recording the follow up to 2007’s “The Alchemist” together with renowned producer Jens Bogren at Fascination Street Studios (KREATOR, OPETH, AMON AMARTH,…
WITCHCRAFT SPELAR VERKLIGEN IN NYTT! PRISA STORE GETVARG I HELVETET!
Getvargen har varit på stödfest för AFA. Getvargen intog denna stödfest iklädd burzum merch och burzum patches, bara för att bevisa vår ståndpukt. Hade vi varit crj138 hade vi nog älskat det, vi hade sugit till oss av hardcore shortsen och mellansnacket om allas lika värde. Nu är vi Getvargar så det snacket fungerar ju inte riktigt, ej heller fungerade hårda tiders hardcore eller finska wasteds skatepunk speciellt bra på Getvargen…
Far åt helvete!
Getvarg S
[video]
Det började när vi var sex - sju år. Vi hade inget annat än varandra. Hatet band oss i djupet. Mullsjö var scenen för detta makabra skådespel. Jag och Getvarg S har vandrat i skuggan av Dödsskuggans dal sedan slutet av 80-talet och det finns inget ni kan göra åt den saken!
Här har ni Getvarg S, era svin!
1) Hur känner vi varandra egentligen? Hur började sagan om Getvargen?
Hur vi känner varandra och hur sagan om Getvargen börjar är stor nog och komplex nog för att Varg ska släppa en albumtrilogi i bästa scaldic metal stil om det. Det är historien om alltings födelse och slutgiltiga död. Men kortfattat så föddes jag i Västerbotten, flyttade till Lappland och ett par år senare stod jag på trappan till en villa i sydöstra Västergötland och frågade bittert vars brannstatioooonen låg. Nästa minne är att du och jag leker, efter det så var det idel handeldvapen och plågande av insekter, smådjur och kristna grannar. Vi har alltid vandrat i Getvargens skugga och ska så alltid göra.
2) Hur mycket betyder de första åren för dig som dödsdyrkande satanist idag? Alltså hur stort inflytande hade åren fram till puberteten på din musiksmak idag?
Enormt! Så här en dryga 20 år senare så ser jag tillbaks på den tiden och inser att det var de åren som skapade mig som person. Det som kom efter var mest bara en malström som förde mig till den plats jag är på idag. Rent musikaliskt så grundlades det mesta där, hårdrock och punk. Skräck och Djävulen! Jag har fortfarande kvar min Beavis & Buttheadt-shirt om du minns den!!!!
3) Att de åren spenderades i ultrakristna marker, spelade det någon roll?
Självfallet! I dessa år grundlades mitt hat mot de kristne! De kristne har deras barnatro, jag… jag hade barnahat! Kommer fortfarande ihåg hur djupt besviken jag var när jag insåg att min syster enbart hade kristna polare. Satte djupa ärr i min själ. Att jag hade klasskamrater som skällde ut mig när jag svor, eller som ville be för min själ gjorde självfallet sitt det med. Ultrakristna marker föder antikristna typer!
4) Vad var läskigast med hårdrocken när den var ny i ditt liv?ALLT! När man var nio år gammal och internet inte fanns fick man den mesta av sin information genom äldre bröder och stora killar i skolan. Hårdrocken var en magisk och fantastisk plats då, kommer ihåg att jag kunde sitta i timmar och kolla på Appetite for Destructionomslaget och fantisera om Axl, Slash och Duffs rockliv. Eller hur jävla monumental jag tyckte att Master of Puppets var och hur obehaglig Countdown to Extiction kändes! Minns att jag såg bilder på Blackie Lawless i begagnade Kerrang!tidningar och blev så monumentalt jävla golvad av hans sågklingekalsonger. Kåt och rädd som tioåring. Det som var ännu farligare var dock det man inte kände till, nyhetsinslag om kyrkor som brann i Norge, svarthåriga män i skinnpaj som ville döda dig! Skitfarligt! Jag var livsrädd!
5) Vad har du att säga till ditt försvar angående trallpunken?
Jag har egentligen inget att säga, ingenting alls. Trallpunken kom väl som en reaktion på att man var lite för mesig för den riktiga satansrocken, och lite för ung. Det var lättare att ta till sig budskap om att dricka saft och att folk är snälla när man är 11 år gammal. Tanken på att dricka blod och tsunamis av blod hade ännu inte blommat ut i mitt sinne.
6) Vad har du att säga till ditt försvar angående hip-hopen?
Oj, ännu mindre här. Jag skyller det på dig, när du flyttade ifrån Mullsjö stod jag ensam kvar. Vi vet ju alla att hiphopare är elaka typer, har ihjäl varandra till höger och vänster, sitter i finkan stup i kvarten och lever jävel. Jag misstog detta för att vara äkta dödsdyrkan och för det får jag sona än i dag.
7) Dra en fin anekdot om när den norska svartmetallen gjorde intrång i ditt liv.
Här hade jag kunnat berätta om när jag första gången hörde svartmetall (neger-sven spelade det för mig… tror jag) eller när min farsa kom hem från en sprit och knullresa i Oslo med en t-shirt köpt på Helvete. Men nej, jag väljer att berätta om Stefan. Stefan var en av byns svartmetallare, han hade pottfrisyr, moppemustasch och glasögon till detta lägger vi även ett par extra babykilon. Stefan var rund, söt och lite brun. Stefan ville döda människor, Stefan stod uppe på gångvägen vid Mauritzväg, där vid vitsippeskogen och berättade för mig om ett gäng Finska satanister han kände. Att dom hade haft ihjäl sin polare och sedan käkat upp honom, Stefan skulle åka dit och bo med dom på sommarlovet, han skulle ta jaktlicens för att få ett vapen, med vapnet skulle han skjuta så många människor som möjligt och sedan ta en kula själv när polisen kommer för nära. Allt detta berättar Stefan för mig på en gångstig mitt i en blommande vitsippeskog.
8) Varför älskar du att gå på konsert så mycket?
Relevant fråga! Jag höll Scott Winos hand och såg djupt in i hans ögon för ett par år sedan. Den upplevelsen ändrade mitt liv, efter det bestämde jag mig för att sluta sitta hemma och sura. Att mitt hat mot alla andra inte längre översteg känslan av att stirra in i ett vortex av sorg, knark och extremt tunga riff. Att musiken många gånger är tre tusen gånger bättre live hjälper också på det. Plus att man kan dricka bärs.
9) Vilken är den bästa konsert du sett? Och hur full var du när du såg den?
Ofta tänker jag att den sista konserten jag sett är den bästa, sista konserten jag sett i skrivande stund är Aldebaran och det var fan inte så bra. Jex Thoth var OTROLIGT jävla bra, Taake i höstas var något speciellt. Wolves In The Throne Room för två år sedan, Pentagram i höstas, St Vitus för lite drygt tre år sedan var också fantastiskt. Äh… jag vetefan, alla är bra på olika sätt! På Jex Thothkonserten var jag full som ett svin, prima liv med andra ord! Annars har jag nog varit mest nykter, dricker helst ensam vettu.
10) Vilken är den sämsta konsert du sett?
SHIT! Jag har sett så otroligt många dåliga konserter i mitt liv, fy fan! Får lust till att gråtrunka när jag tänker på det. Vet ta mig fan inte ens vart jag ska börja, fy fan.
11) Över till mer nutida frågor! Vilken var din roll i uppstartandet av bloggen? Varför håller vi på med det här EGENTLIGEN?
Min roll var simpel, jag bombarderade dig med musik på facebook och skrev långa drapor om musiken, du hakade på och gjorde det samma. Vi bytte musik privat och bestämde oss senare för att göra det offentligt med. Livet valde så att munknulla oss med en flisig huggkubbe och ett visst mått av svärta smög sig in i bloggen också. Varför vi håller på med det? FÖR ATT GETVARGEN VILL DET!
13) Vilka skivsläpp ser du mest fram emot?
SHIT MAN! Jag har faktiskt ingen koll på vilka skivor som kommer fram över, Burzum och High On Fire har ju kommit med deras. Nu så tänker jag öppna mitt sinne och låta mig överraskas av något nytt!
14) Hur ser du på hårdrockens utveckling under åren som du varit aktiv lyssnare?
Jag svarar i egenskap av trummis. När jag började trumma så ville jag trumma snyggt och bra, solon, teknik och pukor var i fokus. Idag vill jag knulla trummorna i röven. Det är MIN utveckling som aktiv hårdrocksmusiker…
15) Hur funkar det med en fru som gillar Mauro Scocco? När kommer det fler hustrurecensioner på bloggen, hon borde gästblogga ta mig tusan!
Åh fy fan, det där med Scocco är inte okej alltså. Hon blir helt till sig när hon får se honom på TV också! Usch och fy! Jag mår ju dåligt i min manlighet liksom, hon borde ju gilla typer som mig; skäggiga livströtta och småfeta typer utan framtidsplaner. Får ta mig fan komplex av hela den här Scocco-grejen hon håller på med! Fler hustrurecensioner kommer det nog inte, frugan HATAR det verkligen. Alltså hon HATAR det VERKLIGEN!
16) Tack för god match! Till sist, vem vill du be fara åt helvete just nu?
Tack själv! Just nu vill jag be hela världen att fara åt helvete!
[video]
Getvarg E på middagsbjudning
Det är dags för Getvargarna att lyfta på slöjan och släppa er, läsarna en liten smula längre in på döden. Vilka är vi egentligen? Varför håller vi på med det här? Hur började allt och vad handlar egentligen Getvargen om. Allt detta kommer att besvaras i den episka intervjuserien Getvarg Vs Getvarg. Vi inleder starkt med att Getvarg S intervjuar Getvarg E. Senare i veckan kommer Getvarg E’s intervju med Getvarg S och om herre satan vill så blir det någon form av runda bordssamtal mellan de bägge tu på Frilufts Hotellet i Mullsjö i framtiden.
Hur känner vi varandra egentligen? Hur började sagan om Getvargen?
Tja… Jag föddes i Göteborg av alla ställen. När jag blott fyra år var så flyttade min familj till Mullsjö, detta vedervärdiga småländska skithål med västergötskt mindervärdeskomplex. Jag har rätt suddiga minnen från den tiden, men det känns som att du och jag umgicks från start. Umgicks menas här att leka kommandosoldater, krig och pangpang. Sagan om Getvargen tog fart redan här vill jag tro. Din och min gemensamma fascination för det som small högt, ställde till oreda och upprörde, först gestaltat som pangpang och senare i och med att djävulens musik på allvar slog sina klor i oss. Den tråkigare versionen av sagan är väl att vi helt enkelt är gamla barndomskompisar som har lekt i vått och torrt. Läste Mega Marvel och käkade Magnum Mandel.
Hur mycket betyder de första åren för dig som dödsdyrkande satanist idag? Alltså hur stort inflytande hade åren fram till puberteten på din musiksmak idag?
Alltså min musikaliska resa började med att Phil Collins drog ett trumsolo i mitt jävla face, varpå jag insåg att trummis, det var det jag skulle bli. Farsan min gjorde sitt bästa med att söka hjärntvätta mig med diverse progg typ King Crimson, Genesis och Yes. Jag fattade väl inte riktigt grejen, sju – åtta bast som jag var. Sedan hände det. Guns n’ Roses gjorde på oklart sätt intrång i mitt liv och övertog allt annat. Både du och jag ville vara Slash, Duff och Axl (de andra i bandet var fett gay). Detta innebar att hårdrocken gjort intåg. Tyvärr så ledde G n’ R inte till bättre grejer än Poison, Bon Jovi och andra debila tjejgrupper. MEN! Detta har vi gillat, både du och jag, och det är inget att skämmas över! Eller ja, Mötley Crüe var ju rätt coola i och med Shout at the Devil…
Brorsan min lyssnade hellre på Metallica, alla minns ju beefen mellan Guns och Metallica, och så sakteliga, i smyg, tog Masters of Puppets, …And Justice For all och såsmåningom Black Album över och städade bort all hälsovådlig glamskit. Därefter upptäckte jag grupper som Megadeth och Pantera. Jag ska ärligt säga att jag dock inte riktigt fastnade för extremmetallen än, jag föll mer för den melodiösa sidan, representerad av Alice in Chains, Soundgarden och Faith no More. Det var inte förrän på min 12-årsdag, då jag fick Sepulturas Chaos A.D som bomben briserade och jag förstod tjusningen med skriksång. Sen kom punken…
Sedan var det DU och ingen annan som åter öppnade mina ögon för min gamla favoritmusik! Det ska du ha fett med tack för!
Att de åren spenderades i ultrakristna marker, spelade det någon roll?
Ja du. Jag brukar än idag säga att i Mullsjö var man antingen pingstvän eller nazist, och då jag inte kunde göra ett aktivt val mellan de två, så blev jag punkare. Jag har aldrig gillat kristna, de var de där tjejerna med diadem, röd tröja och som var duktig på matte i trean. Sådana där präktiga as som VID TIO ÅRS ÅLDER förfasades över svordomar. Gunnarsboskolan, där lärde jag mig att hata, om man säger så.
Vad baserades egentligen rädslan för hårdrocken på? Var det farliga dödsmetallare med svart hår och moppe? Tanken på att folk verkligen dyrkade det ockulta? Eller var det bara Siewert Öholms generella inflytande på den tidsåldern?
Personligen har jag så länge jag kan minnas dragits till det otäcka. Jag har sedan jag kunde äta med sked tänkt på troll, spöken och monster. Jag var sjukt mörkrädd när jag var liten, förmodligen för att min hjärna bara tänkte på alla monster som fanns i mörkret. Jag kan därtill inte minnas att jag var särskilt rädd för hårdrockare. Skinnskallarna var jag rädd för när jag blivit punkare och därmed öppet villebråd. Sen minns jag ju klart hur läskigt det var med de där kidsen som lyssnat på Dio baklänges och tuggat halspulsådern av varandra! Siewert Öholm är jag än idag livrädd för.
Kan du minnas när vi vände bort ifrån hårdrocken och omfamnade… trallpunken? Vad tror du fick oss in på det spåret?
Haha herresatan. Jag kan inte riktigt, hur gärna jag än vill, blunda för den här delen av mitt liv. Jag vill tro att vi började digga den där vidriga musiken för att det fanns något intimt med att bandmedlemmarna skrev ut sina hemnummer i konvolutet. Att detta fick till följd att Bonta i Asta Kask, då i Cosa Nostra, fick utstå massa telefonsamtal från mig och dig och Matte Larsson, är något jag ler åt än idag. När jag var tretton och flyttade upp till Stockholm, började jag spela trummor i ett trallpunkband, vi spelade ihop rätt länge. Körde spelningar med Cosa Nostra, Radioaktiva Räker, Mart Hällgren med flera. Jag till och med provspelade för Marts soloband, det som senare blev Ubba eller vad fan det hette. Själva musiken, då. Vad lockade? Jag har fan ingen aning. Jag tror vi bestämde i en SMS-konversation för en tid sedan att trallpunk är lite av musikens musprutt: helt harmlöst men väldigt pinsamt. Däremot: Asta Kask, Bad Religion och Strebers är det inget fel på. Det står jag för än idag.
Kommer du ihåg festivalen i grusgropen bakom friluftshotellet? Var det inte så att Backyard Babies spelade och vi fick med oss ett av deras demos hem? Det var ganska rosa omslag vill jag minnas. Plus att det var ett gäng skinheads där som heilade. Minns jag rätt eller är jag helt fel på den?
Jag minns att vi såg Backyard Babies där ja… Det enda demot jag minns är dock det från det utvecklingsstörda ökenrockgänget Hangman Jury från Göteborg. Haha fyfan vilken smörja. Men visst var vi där. Och visst, det var ju fler än 50 personer på ett och samma ställe i Mullsjö, så det är klart det var skinheads som heilade. Konstigt vore annat. Jag minns att vi småsprang hem därifrån. Det hade börjat skymma och det ekade av ”SIEG HEIL” över skog och mark. Fina minnen.
Apropå festivaler, varför hatar du att gå på konsert så mycket?
För att folk är äckliga. Folk är sämst. Folk är råttor, fast värre. Och folk som lyssnar på nischad musik är värst av de alla, speciellt när de samlas på ett och samma ställe. Taake ska ju spela här i Stockholm nu i maj, jag kommer inte att gå. Watain i vintras var en annan konsert som jag inte gick på. Jag vet inte vad som kommer krävas för att jag ska gå på konsert igen. Guns n’ Roses kanske.
Vilken är den bästa konsert du sett? Och hur full var du när du såg den?
Tool, Hultsfred 2001. Jag var sådär euforiskt full som man bara kan bli i 35 gradig värme på småländsk festival, på hembränt och folköl. Jag vet att Tools storhet kanske inte riktigt har en plats på denna blogg, men det skiter jag i. Jag kommer blogga om deras nästa skiva vare sig du vill eller inte! Exempel på bra övriga konserter: Tomahawk, The Kristet Utseende på Hultan -99, ALLA spelningar på Kafé 44, Wolfpack på Galaxen -98, Satyricon -99, förband till Pantera i Solna… Woven Hands senaste sverigespelningar har varit sjukt bra också.
Vilken är den sämsta konsert du sett?
Oj, de tre år jag var på Hultsfred (99, 00, 01) var det ju sjukt mycket dåliga gäng man tvingade sig att gå på. Jag tror att vi såg typ Amon Amarth eller om det var Dark Tranquility eller liknande. Fyfan. Annars har man ju sett kopiöst mycket vidrig trallpunk. Köttgrotterna och allt med Mart Hällgren står ut som riktigt vidriga varnaglar. Om jag ska vara riktigt specifik här så var Mayhem fantastiskt oinspirerande på Klubben-02 (eller var det 03?), det kommer jag ihåg att jag tyckte redan då. Grishuvena och att Maniac nästan förblödde var det bästa.
Över till mer nutida frågor! Vilken var din roll i uppstartandet av bloggen? Varför håller vi på med det här EGENTLIGEN?
Personligen har jag en form av lindrig trettioårskris. Jag klär mig som jag gjorde när jag var 18 – 19 igen och det är härligt. Min roll i bloggen är väl någon slags surgubbe, haha. Jag är dig evigt tacksam att du orkar och gillar att gå på konsert så vi får lite liverapportering på bloggen. Anledningen till att vi håller på med detta är helt och hållet egoistiska. Det och att vara en törntagg i röven på trendkänsliga twittrare och sotmössor som tror att Svartmetall är en trend som man kan skoja om.
Utöver att du driver en blogg om ämnet, vilken roll spelar satansrocken i ditt liv idag?
Samma roll som den spelade när jag upptäcktes av Getvargens kalla skugga. Jag dras fortfarande till livets mörker och troll och spöken. Konst i alla former, vare sig det är film, böcker eller musik bör enligt mig spegla ett mörker, annars är det inte intressant.
Hur har satansrockens roll i ditt liv ändrat sig genom de sista 25 - 30 åren?
Den har ju, som vi har märkt, gått lite upp och ned. Jag har varit ute i rätt tveksamma musikaliska marker, med allt från tokrolig jazzmetal till experimentell isländsk nässång. Skammen är stor, mitt kors att bära, precis som Jesus. EXAKT SOM JESUS. Det där vet du allt om.
Hur funkar det för dig att vara satansrockare i vardagen? Konflikter i hemmet? Yrkeslivet och med vänner?
Min fru ser med blida ögon på min trettioårskris. Konflikterna är noll, då jag lyssnar på musik i lurar och i lurar endast. Inte som vissa andra Getvargar, som plågar sin bättre hälft med Bastard Priest, haha! Yrkeslivet skiter jag i. Mina vänner är som mig, övervintrade hårdrocksskallar med hyfsat ölsinne och King Diamondtröjor, så inga konstigheter där!
Tack för god match, ser fram emot dina frågor. Till sist, vem vill du be fara åt helvete just nu?
Tack själv broder! Som vanligt så kan samtliga fara åt helvete.
FAR ÅT HELVETE!
Bättre än så här blir det inte!
Jex Thoth är fantastiska! GENI-JÄVALA-ALT!